Till att börja med är det viktigt att man ser att det är många faktorer som spelar in i varför man blir missbrukare - sociala, psykologiska och biologiska faktorer.

Varje dag exponeras vi för krav på hur vi bör se ut och vara, för vad vi bör klara av och hinna med. Samtidigt ser framtiden hopplös ut - arbetslösheten är hög och det är mycket svårt för ungdomar att få jobb. Vår sociala välfärd monteras sakta ner. Inom alla områden talar man om nedskärningar. Det är kris i skolan, det är kris i vården, det är kris på arbetsmarknaden. Många människor mår dåligt till följd av allt detta, och många ser drogerna som en väg ut från den bistra verkligheten. Med hjälp av drogerna kan man fly ifrån kraven och bristen på mål i livet, och leva i sin egen lilla värld, där fantasi förvandlas till verklighet.
Till en början mår man toppen, drogerna håller allt det som de från början lovade, man lever i en bättre värld. Men långsamt bryts man ner, både psykiskt och fysiskt. Hallucinationer, avmagring, likgiltighet, dåligt minne och försämrad koordinationsförmåga, förlorad sexlust och ångest är bara något av det som kan bli vardagen.

Via musik, film, TV och video sänds budskapet om knark som ofarligt, häftigt och coolt. Knarkare finns i modellvärlden, i musikvärlden, i skådespelarvärlden. De kommer påverkade till intervjuer, drogar sig för att våga uppträda på scen, gör uttalanden i tidningar om knark som något ofarligt och naturligt.
Skolans och vuxnas budskap om knark som något farligt fastnar inte i ungdomarnas medvetande. Istället ser man drogerna som något glamoröst och spännande, lite förbjudet. Visst kan man dö första gången man testar, men det är inte särskilt vanligt. Isället testar ungdomarna en eller ett par gånger, upptäcker det härliga med droger och sedan är de fast. Helvetet kommer senare - hallucinationer, hjärnskador, sexuellt utnyttjande då man är drogad, att en kompis dör i en överdos.
Då är man redan fast i drogernas våld. Drogerna har blivit hela ens liv, alla kompisar man har tar droger, allt man gör har med droger att göra.

Man måste arbeta, och samarbeta, på många plan för att knäcka narkotikan. Enbart information räcker inte, att enbart spärra in de som missbrukar och langar räcker inte. Missbruksenheter, behandlingshem, polis, tull, sjukvård, socialen, föräldrar, skola, media, alla är de viktiga i kampen mot drogerna.

Samarbetet mellan hem och skola måste stärkas. Skola borde kanske ha en större roll som uppfostrare, och inte bara som kunskapsförmedlare. Skolan ska inte bara informera om drogernas skadeverkningar, utan hjälpa till att skapa harmoniska ungdomar, ungdomar som har ett mål i livet, som mår bra och som vågar säga nej till droger, som inte behöver droger för att vara lyckliga.
Nu blir klasserna allt större, och lärarna har allt mindre kontakt med barnen. Ett barn eller ungdom som inte känner sig älskad i hemmet, som har det svårt, och som känner sig utanför och sämre än andra, behöver hjälp någon annastans ifrån med att känna sig behövd och älskad. Drömmen vore om skolan hade tillräckligt mycket tid och tillräckligt med resurser för att kunna ta på sig det ansvaret. Mindre klasser, "undervisning" i annat än de traditionella ämnena, i "hur man blir en bättre människa", bättre kontakt mellan lärare och elever, lärare som är utbildade inte bara i att lära ut, utan i att ta hand om barn och ungdomar, att ge dem stöd, att kunna lyssna på dem och förstå när de inte mår bra. Som en extra mamma eller pappa.

Projekt liknande IRIS-projektet (se nedan) borde införas på alla skolor. Program där lärarna ges utbildning i att upptäcka narkotikamissbruk, och vad missbruket innebär. Där de olika instanserna samarbetar och tillsammans hjälper till att stoppa missbruket. Där man hjälps åt med att fånga upp ungdomar som ligger illa till, och gör upp en plan för hur man bäst kan hjälpa denna ungdom.

Man måste sätta in förebyggande åtgärder tidigt. Rycka tag i familjer som mår dåligt, erbjuda dem hjälp. Arbetslöshet, dåliga känslomässiga relationer, krissituationer, föräldrarnas uppfostringsmetoder och deras egna drogvanor kan skapa en ond spiral som leder fram till att barnen i familjen börjar exprimentera med droger.
Föräldrarna behöver hjälp med att se hur det egna beteendet påverkar barnen.

Föräldarna måste även få tillräckliga kunskaper för att kunna upptäcka när något står fel till, för att kunna se att deras son eller dotter börjat ta droger.

Arbetsplatserna måste ha en klar policy mot droger. Personalen bör utbildas för att skapa en medvetenhet och tydliggöra arbetsplatsens krav och mål med policyn. Personalen bör också utbildas i att upptäcka missbruk, de vanligaste tecknen, och hur man ska agera om man misstänker att någon missbrukar.
Narkotikatestning vid misstankar samt slumpmässigt bör omfatta all personal. Slutligen bör arbetsplatsen stödja den som missbrukar, hjälpa till så att personen får den vård han eller hon behöver och en möjlighet att senare återgå till arbetsplatsen.

När Sverige gick med i EU sas var fjärde tullare upp. Ju färre tullare, desto svårare att kontrollera att det inte kommer in knark över Sveriges gränser.
Tullen behöver en starkare bemaning.

1968 bildades Föräldraföreningen mot narkotika, FMN för att samla föräldrar med narkotikamissbrukande barn. FMN verkar opinionsbildande, samt som en länkorganisation för anhöriga. FMN driver också några egna behandlingshem, och ordnar kurser för barn och föräldrar tillsammans, där man arbetar med att stärka familjens egen förmåga att lösa barnets missbruksproblem.

Hasselasolidaritet är bildat av företrädare för Hasselakollektivet. Man vänder sig mot att de sociala problemen ska överlämnas till experterna, och vill att föräldrar, andra vuxna och ungdomar ska våga ta ansvar för varandra i vardagen.

Riksförbundet För Hjälp åt narkotika- och Läkemedelsberoende, RFHL, arbetar som opinionsbildande, som en länkrörelse och med behandling via öppenvårdsprogram och egna behandlingshem.

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS, vill ha en restriktiv narkotikapolitik, med mer resurser till polis och tull, strängare straff, och längre vårdtider.

Det måste ske större satsningar på barnen. Både i skolan och på fritiden. Föreningar inom alla möjliga områden, inte bara inom sport. Föreningar där ungdomar kan träffa likasinnade. Något vettigt att göra på fritiden, något annat än att dra runt på stan.

Skillnaderna mellan olika sociala grupper måste minska.

Segretionen måste upphöra. Segretion leder till att man lätt förlorar kontakten med samhället. Man känner sig utanför och annorlunda, och personerna i bostadsområdet skapar sig kanske ett eget litet samhälle, kanske med droger som en grundplåt.

Socialdepartementet, socialstyrelsen, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) och flera enskilda organisationer bedriver den allänna upplysningen och propagandan för att minska droganvändningen.

Socialtjänstens ansvar är att förebygga missbruk och att hjälpa dem som till följd av ett missbruk behöver stöd och hjälp. De ser till att information om missbruk av alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande medel når ut till allmänheten och andra myndigheter. De informerar även om de hjälpmöjligheter som finns. Socialtjänsten deltar även i samhällsplaneringen för att på så sätt skapa en god samhällsmiljö och därmed undröja orsaker till missbruk. Tjänstemän informerar i skolan, vid temakvällar inom fritidsverksamhet med mera. På många ställen i landet finns särskilda grupper som är närvarande vid discon, och ute på stan på kvällar och nätter.

Socialdepartementet leder med vissa tidsintervall riksomfattande kampanjer mot drogmissbruk.

Socialstyrelsen har ett övergripande och samordnande ansvar för drogupplysningen. De producerar information, ger bland annat ut informationsbladet "Aktion mot droger" och kataloger över tillgänglig litteratur, filmer och broschyrer.
Dessutom fördelar de projektbidrag för droginformation till folkrörelser och kommuner.

CAN följer utvecklingen av drogvanor, bland annat genom undersökningar bland skolungdom och värnpliktiga. CAN är ett serviceorgan för folkrörelser och andra i deras arbete med droginformation. De producerar även en del informationsmaterial och ger ut tidsskriften "Alkohol och narkotika".

Tid och pengar är två viktiga ord i kampen mot narkotikan. Tyvärr råder det brist på både tid och pengar i vårt samhälle i dag, och inte ser framtiden bättre ut. Vi stressar fram i 180, all personal, oavsett arbetsplats, har det mycket snålt med tid då allt fler sägs upp och arbetsbördorna blir fel och tyngre. Skola och sjukvård förvandlas till stora opersonliga instutioner.
Världen borde krympas och stressa ner. Tänk om lärarna, om läkarna, om cheferna, om poliserna hade tillräckligt mycket tid för att stanna upp och fånga upp en person som håller på att falla utanför samhällets ramar. Om vi alla hade tillräckligt med tid för att hinna bry oss om varandra.
Kanske skulle vi då kunna stoppa narkotikan.

I Västerås har skolan, socialen, polisen och föräldrar startat ett samarbetsprojekt för att få stopp på missbruket bland ungdomar, IRIS-projektet.
Första steget är att polisen får information om att någon använder droger. De åker då till skolan och kallar eleven till ett samtal, för att ta reda på om det rör sig om ett tidigare problem eller något som pågår just för tillfället. Är det ett aktuellt problem tar polisen med eleven till stationen för en vidare undersökning. Efter det meddelas socialen, och om ungdomen är under 18 år, även föräldrarna.
Efter polisen och socialen kommer turen till skolan. Skolan har sedan en elevvårdkonferans om eleven. Biträdande rektor, elevens handledare, skolkurator, skolsköterska, studie- & yrkesvägledare, föräldrar och eleven själv gör upp en plan om hur framtiden ska se ut för eleven, vad som ska som ska göras.
Än så länge har inte missbruket minskat till följd av projektet, men det har inneburit en stor förändring för lärarna på de berörda skolorna. Tidigare kände de skuld för att de inte vågade göra en anmälan om de misstänkte missbruk, men nu har den rädslan försvunnit. Dessutom har lärarana blivit bättre på att se signaler hos elever som missbrukar, sedan polisen kommit och informerat om droger och missbruk.
Det har även blivit jobbigare för dem som håller på med droger.

|till nästa rubrik|
|till huvudsidan|