Första steget på vägen mot ett liv utan narkotika är samtal och rådgivning. För somliga räcker det med att de har någon att tala med och stödja sig mot för att de ska kunna ta sig ur sitt missbruk.
Socialnämnden kan även utse en kontaktperson eller kontaktfamilj som hjälper missbrukaren och hans eller hennes eventuella familj.
Behövs ytterligare hjälp erbjuds vård och behandling.
Socialtjänsten hjälper även till med bostad och arbete, två förutsättningar för rehabilitering. De ger även ekonomiskt stöd.

Behandlingen av narkotikamissbrukare sker i fem steg:

Missbrukarna kan sökas upp på gator och torg, på kriminalvårdens olika inrättningar, på socialbyråer, i skolor och på arbetsplatser.
Kontakten används sedan för att informera missbrukaren om vilken hjälp som finns, och att försöka övertala honom eller henne att ta emot hjälpen.

Missbrukaren är till en början mycket tveksam till om han eller hon verkligen vill lämna missbrukarlivet och narkotikan. Socialarbetarens uppgift är att skapa en relation till missbrukaren och få honom eller henne att våga ta steget in i en behandling.
Att sluta med narkotika är att bryta med en hel livsstil. Att säga adjö till vännerna, att släppa identiteten och platsen i tillvaron man har som narkoman. Att åretvända till samhället och finna att de jämnåriga har arbete, bostad och familj.
Motivationsarbetet syftar till att visa att det ändock är värt att lämna livet bland narkotikan för en vanlig tillvaro.

Avgiftning sker antingen på sjukhus eller hemma. Avgiftningens utformning är beroende av vilka droger missbrukaren har använt, hur mycket, hur ofta och hur länge.
Missbrukaren brottas under avgiftningen med abstinenssymptom samt den ångest och oro som drogerna tidigare täckte över.

När behandlingsarbetet påbörjas är det viktigt att missbrukaren har tagit ställning till att han eller hon vill ha hjälp med att ta sig ur sitt missbruk.
Behandlingsarbetet sker antingen i öppenvård eller i en kombination av i öppenvård och på institution.
Målet är att patienten ska lära sig att leva utan narkotika, att han eller hon ska stärka sin självkänsla, fungera socialt, klara sig på egen hand, må bra, fungera tillsammans med andra människor, inte vara kriminell, bli ekonomiskt självförsörjande och inte börja missbruka andra droger.
Behandlingen sker enligt ett strukturerat öppenvårdsprogram, vård på behandlingshem eller i ett familjehem, beroende på den enskilda patientens situation.

INDIVIDUALTERAPEUTISKT INRIKTADE PROGRAM

Huvudinnehållet är en samtalskontakt som patienten har med en erfaren socialarbetare eller psykolog.

PROGRAM MED ARBETSTRÄNING OCH TERAPEUTISKA INSATSER

Skyddat arbete kombineras med stödinsatser i form av organiserad fritid occh behandlingssamtal enskilt eller i grupp.
Några exempel:

KRAMI
Ett samarbetsprojekt mellan kriminalvård, arbetsvård, arbetsförmedling, fritidsförvaltning och socialtjänst.
Unga missbrukare placeras i arbetsprövning på en vanlig arbetsplats samtidigt som de deltar i KRAMIs fritidsverksamhet och har kontakt med KRAMIs personal: socialsekreterare, frivårdsassistent, arbetsvägledare, arbetskonsulent och fritidsassistent.
Målet är att finna, få och behålla ett arbete, samt att komma ifrån missbruk och kriminalitet.

HABA
Har ett liknande upplägg som KRAMI, men innehåller även psykoterapi en eller två gånger i veckan.

METADONPROGRAMMEN

Metadon ges till heroinmissbrukare som en ersättning för heroinet.
En dos avpassad så att patienten varken får abstinenssymptom eller blir påtänd tad under kontrolelrade former. Samtidigt läggs stor vikt vid att förbättra den sociala situationen till exempel genom att hjälpa till med arbete eller studier.

För att få metadon ska dessa krav vara uppfyllda:

Det finns tre typer av behandlingshem:

BEHANDLINGSHEM SOM BETONAR ARBETE OCH FOSTRAN

Denna typ av behandlingshem finns främst för ungdomar.

Ett exempel är Hasselakollektivet. Medlevarskap (att personalen bor på gården och leevr med ungdomarna), fostran, praktiaskt arbete och en socialistisk grundsyn är hörnstenarna.
Föräldramedverkan är även det viktigt i Hasselas program. Det är obligatoriskt för föräldrarna att delta i ett utbildningsprogram som Hassela anordnar.

MILJÖTERAPEUTISKA BEHANDLINGSHEM

De flesta behandlingshem för vuxna har en miljöterapeutisk inriktning, vilket innebär att hela institutionen ses som en terapeutisk miljö. Allt som händer ska utnyttjas i behandlingsarbetet.

ÖVRIGA BEHANDLINGSHEM

Till denna grupp hör behandlingshem för psykisktstörda missbrukare, samt specialenheter för HIV-positiva och AIDS-sjuka narkomaner.

Från början var det enskilda personer som upplät sina hem för missbrukare men efter hand blev verksamheten mer organiserad i form av särskilda familjevårdprojekt.
Flera familjehem har ombildats till små institutioner med ett platsantal på fem-sex där "föräldrarna" arbetar heltid på den egna institutionen.
Verksamheten är snarare inriktad på fostran än terapi, och innehåller även arbetsträning, idrottsaktiviteter och i övrigt deltagande i familjens vanliga liv.
Failjevård organiseras även av de större kommunerna.
Familjemedlemmarna tjänar som rollmodeller och visar hur människor fungerar i det vanliga samhället. Patienten lär sig att arbeta och ta ansvar för verkliga arbetsuppgifter. Kontakten med "föräldrarna" fortsätter ofta i åratal efter att patienten lämnat gården.

Det är viktigt att patienten har kontakt med en socialarbetare även efter vårdtiden. Även om den sociala situationen har förändrats och patienten har bostad och arbete behöver han eller hon även nya vänner, nya fritidsintressen, en ny livsstil. De nya värderingarna måste befästas.

 

Vägrar missbrukaren frivilllig hjälp kan denna i vissa fall tvångsomhändertas enligt Lagen om Vård av Missbrukare, LVM. Kraven är att missbrukaren utsätter sin psykiska eller fysiska hälsa för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Missbrukate ska vara förhållandevis intensivt eller regelbundet, men man behöver inte ha konstaterat ett beroende och det krävs inte heller att missbruket har hunnit medföra allvarlig skada.
Målet med LVM-vården är att patienten ska motiveras till behandling som ska leda till bestående förändringar av livssituationen.
Ofta inleds behandlingen med en tids avgiftning eller annan sjukhusvård. Därefter följer behandling på ett behandlingshem.

 

|till nästa rubrik|
|till huvudsidan|