Just nu växer en skadebegränsningsideologi sig allt starkare runt om i Europa. Denna rörelse vill rikta in åtgärderna på langare och importörer, de stora bovarna.

I täten för denna ideologi syns ECDP, European Cities on Drug Policy.

1989 utarbetade man i Frankfurt ett narkotikapolitiskt program med skadebegränsing som stomme. Ett år senare kallade man andra städer till en europeisk konferens. Där antogs Frankfurtresolutionen, och ECDP bildades. ECDP är en sammanslutning innehållande representanter från 22 länder. I ledningen finner vi kommunalråden från medlemsländerna. Medlemsstäder är bland andra Frankfurt, Hamburg, Amsterdam, Zürich, Zagreb och Rom.

Huvudidéerna i Frankfurtresolutionen är att:

Punkterna i skadebegränsningsprogrammen är:

Enligt skadebegränsingsrörelsens företrädare är hasch och marijuana inte särskilt farliga droger. Men det finns en koppling mellan dessa och tyngre droger, främst heroin. Kopplingen är langaren, som försöker få haschrökaren att gå över till heroin, då detta är dyrare och mer beroendeframkallande.
Cannabisbruk är mycket vanligt i hela Västeuropa. Genom att tvinga ut de som vill ha tag i cannbis på gatan får heroinmarknaden en hel drös med potentiella kunder.
Genom att legalisera cannbis kan kedjan mellan hasch och heroin brytas.

Är innehav av små mängder narkotika kriminellt drar sig missbrukarena undan i rädsla för straff. De blir allt mer utstötta från samhället.
Enligt FN-konventionen ska det det vara ett brott att inneha narkotika. Straffpåföljden är däremot inte reglerad. I Holland, Tyskland, Spanien, Italien och Grekland är det fortfarande förbjudet att inneha narkotika, men man har tagit bort straffen, och på så sätt "avkriminaliserat" innehav.

Enligt skadebegränsningsrörelsen är heroin det farligaste av alla preparat, men i ren form och lagom dos skadar det inte kroppens organ.
Skadorna kommer av det starka beroendet och kriminaliseringen. För att finansiera drogberoendet tvingas missbrukaren till ett liv utanför samhälle och lag.
Riskerna för överdoser, orena preparat och smitta är också överhängande.
Det syntetiskt gjorda metadonet ger inget rus om det intas i flytande form, däremot så slipper missbrukaren abstinens. Får mssbrukaren metadon regelbundet en gång om dagen kan missbruket stabiliseras, och missbrukaren slipper smittrisken, sprutorna och att leva ett kriminellt liv.
Missbrukaren får vara kvar i metadonbehandlingen så länge han eller hon själv önskar. Många reder upp sina liv, och kan så småningom återvända till ett någorlunda normalt liv. Den som sedan vill sluta med metadonbehandlingen får själv säga till, och får sedan hjälp med avgiftningen. Den är fruktansvärt plågsam, och vill man under avgiftningen återgå till metadonbehandlingen så är man välkommen tillbaka.
Man uppskattar att mellan 100 000 och 200 000 personer dagligen förses med metadon i Västeuropa.

Vissa missbrukare vill inte ha metadon, utan lever i sådana fall hellre ute på gatan. Enligt viss forskning kan ett långvarigt bruk av metadon ge leverskador, och många missbrukare anser det vara mer plågsamt att sluta med metadon än med heroin.
Heroin på recept skrivs för närvarande ut i Storbritannien och Schweiz.

Den narkoman som kommer med en använd spruta ska få en ny. Anledningen är att spridningen av HIV ska minskas. Detta rekommenderas av WHO, Världshälsoorganisationen, och sprutor delas ut fritt i de flesta länder i Europa. Dock inte i Sverige.

Särskilda injiceringsrum erbjuds, där missbrukaren får sprutor, rent vatten och vitamintabletter. Och en avskild hörna, där han i lugn och ro kan injicera.
I Frankfurt finns tre sådana rum.

Allt fler ungdomar testar ectasy och LSD. Det finns en rad risker med dessa droger, men de anses inte vara beroendeframkallande på samma sätt som opiater.
Till exempel Frankfurt och Luxemburg har spritt broschyrer i skolorna som mycket öppenhjärtigt berättar om dessa droger. En åtgärd som har blivit mycket omdiskuterad.

Från flera håll rungar ett ja!
I Liverpool har lägenhetsinbrott, stölder ur bilar och liknande, narkomanirelaterade brott, minskat till ungefär samma nivå som 1983, före den stora heroinvågen.
Från Frankfurt kommer denna statistik:

Huvudtanken bakom ett nej till legalisering är att narkotika är alldeles för farligt för att legaliseras. Vill vi ha ett samhälle där det är okej att gå omkring hög, där vi accepterar att folk hallucinerar och dör av överdoser?
Visst blir situationen bättre för de som redan är narkomaner, brottsligheten sjunker kanske, men är inte att legalisera att ge upp något mycket viktigt - nämligen hoppet? Borde vi inte istället satsa resurser på att bygga upp ett samhälle där äventyrlustan vänds till något positivt och där ingen mår så dåligt att drogernas påhittade verklighet är den enda verklighet man orkar med?
Vi tillåter redan alkoholen att skörda många offer, både psykiskt och fysiskt, varje år. Fortfarande är det inte försent att sätta käppar i hjulet för narkotikan som gärna vill tränga sig in på samma sätt i våra liv.
Än så länge används inte knark av så många att det är omöjligt att förbjuda, det går fortfarande att sätta upp barriärer.
Skadebegränsningsideologin må vara en plan som håller i det korta loppet, men hur blir det på längre sikt? När allt fler använder narkotika, när det anses vara en lika självklar del av vår vardag som alkohol och tobak. Ska vi låta narkotikan skörda lika många offer varje år som alkoholen och tobaken gör?
Låta dödsfall, sjukdomar och våld och våld bli än vanligare?
Narkotikan är dessutom ett än starkare gift än alkohol och tobak och både beroendet och skadorna kommer tidigare.
Ska vi verkligen ge upp hoppet?

De vanligaste argumenten - och motargumenten - till legalisering är dessa:

NARKOTIKA ÄR INTE FARLIGARE ÄN ALKOHOL OCH TOBAK
Tobaksrökningen tar livet av 10 000 människor per år, alkoholen dödar cirka 7 000. Bara i Sverige. Alkohol och tobak är legala droger som används av många människor. En legalisering av narkotika skulle leda till ökad användning, och därmed ett ökat antal dödsfall. Narkotika är mycket farligt, liksom alkohol och tobak. Varför släppa narkotikan fri och låta den skörda offer efter offer, som alkoholen och tobaken nu tillåts göra?

RISKERNA MED NARKOTIKA VID MÅTTLIGT BRUK ÄR KRAFTIGT ÖVERDRIVNA
Forskningen har under de senaste årtiondena visat att alla narkotika ger upphov till skador. Detta gäller i särskilt hög grad cannabis.
Genom att narkotika är beroendeframkallande klarar en missbrukare inte av att hålla sig till "måttligt bruk" utan fortsätter sitt intag även om detta vållar svåra problem.

DET ÄR FEL ATT FÖRBJUDA OCH BESTRAFFA SJUKDOMAEN NARKOMANI
Narkotikalagstiftningen förbjuder och bestraffar inte narkomanin eller det fysiska eller psykiska narkotikaberoendet, utan den olovliga hanteringen och det olovliga bruket av narkotika. Narkomanin är inte någon sjukdom. Beroendet är en känslomässig fixering vid narkotikans ruseffekter, som kan förstärkas av att abstinensreaktionerna är plågsamma.

ETT SAMHÄLLE HAR INTE RÄTT ATT FÖRBJUDA MÄNNISKOR ATT ANVÄNDA NARKOTIKA ELLER ANDRA DROGER FÖR ATT PÅVERKA SINA SINNESUPPLEVELSER
Anledningen till att bruk av narkotika är förbjudet är att varje användning av narkotika utanför medicinska sammanhang medför stora risker för individ och samhälle. Inom sjukvård och forskning är användningen underkastad sträng kontroll för att förebygga att narkotikan framkallar skada.

DEN NUVARANDE RESTRIKTIVA NARKOTIKAPOLITIKEN HAR MISSLYCKATS
Narkotikamissbruket är betydligt mindre utbrett i Sverige än i andra länder. Tack vare vår restriktiva narkotikapolitik.

OM NARKOTIKAMISSBRUK FÅR HÄLSOVÅDLIGA KONSEKVENSER ÄR DETTA ENDAST EN SJÄLVSKADANDE VERKSAMHET, NÅGOT SOM KONSUMENTEN-MISSBRUKAREN SJÄLV FÅR TA ANSVARET FÖR
Bruk av narkotika får alltid konsekvenser för andra människor, i första hand för en missbrukares anhöriga, arbetskamrater och grannar. I ett välfärdssamhälle får kollektivet alltid betala för de störningar som missbruket vållar genom sjukdomar, skador, brott, olycksfall och produktionsförluster. Förbudet mot privat användning av narkotika är viktigt till skydd för folkhälsa, välfärd och rättsväsende.

UNGDOMAR TESTAR NARKOTIKA FÖR ATT DET ÄR FÖRBJUDET OCH DÄRMED SPÄNNANDE. VORE DET TILLÅTET SKULLE FÄRRE TESTA.
Att veta att man kan bli gripen av polisen, tagen till förhör och få straff har en avhållande effekt.
Lagliga preparat som är lätta att få tag på används och missbrukas mer.
Ett exempel är alkohol, som ungdomar lätt får tag i, och som även missbrukas flitigt.

KRIMINALITETEN I SAMHÄLLET SKULLE MINSKA
Missbrukare begår brott för att få pengar till annat än drogerna också. Det kan vara svårt att sköta jobbet och hålla ihop livet för en missbrukare, och slutligen tvingas missbrukaren stjäla även till kläder och mat.
Drogernas effekt kan också öka risken för brottsliga handlingar. Idag begås en stor del av kriminaliteten av alkoholpåverkade människor.
1965 till 1967 gav man i Sverige, som ett försök, narkotika till missbrukare via läkare. Kriminaliteten bland dessa missbrukare var lika hög under denna period som tidigare.

LEGALISERING AV NARKOTIKA SKULLE STICKA HÅL PÅ DEN ORGANISERADE BROTTSLIGHETEN
När man i USA släppte alkoholen fri efter förbudstiden försvann inte maffian. De fann snabbt nya inkomstkällor. En legalisering skulle även innebära att dagens narkotikabrottslingar blir accepterade affräsmän som sluter sig samman, bildar producentföreningar och styr narkotikapriserna runt om i världen.

 

|till nästa rubrik|
|till huvudsidan|