Teorierna om vilka som blir missbrukare kan delas in i tre huvudgrupper:

• De som fokuserar drogen.
• De som sätter individuella egenskaper i centrum, exempelvis psykologiska och biologiska.
• De som framför allt ser till miljön - familj, skola, samhälle.

Den sociala välfärden, arbetslösheten och närheten till de stora flödena av narkotika är alla faktorer som spelar in i hur många missbrukare det finns i ett land. Antalet missbrukare speglar hur resten av samhället mår.
Sverige har haft en världsledande social trygghet, låg ungdomsarbetslöhet, och vi ligger i Europas utkant, långt från de lönande marknaderna som narkotikamaffian främst har riktat in sig på. Det håller på att förändras. Vår sociala välfärd luckras långsamt upp, arbetslösheten har ökat och medlemsskapet i EU för oss närmare Centraleuropa.
Nedskärningar i vård och skola, arbetslöshet - alla är det faktorer som i längden kan leda till ökat missbruk.
Samtidigt förändras attityderna mot narkotika. Allt fler ser med positiva ögon på droger. I musik, i film, via internet, överallt tar vi del av positiv propaganda för narkotika. Informationsflödet är oerhört. Vi kan enkelt ta del av berättelser om hisnande färder på drogernas vågor, samtidigt som många missar, eller helt enkelt ignorerar, informationen om vilket helvete drogerna i längden leder till.
Att ta droger blir ett sätt att fly ifrån den krassa verkligheten och skapa sig en konstgjord lycka i drogernas dimhöljda landskap.

Sociala och psykologiska faktorer, biologiska och medicinska förklaringar, efterfrågan och tillgång, uppväxt, moral och värderingar. Alla är det faktorer som spelar in i varför man blir missbrukare. Det är mycket svårt att sära på dessa faktorer, det är sambandet mellan dem som skapar missbrukaren, inte var och en för sig.

De allra flesta hamnar i ett missbruk i tonårsåldern. Vid denna period brukar man nämna två faktorer som gör att man lättare hamnar i ett missbruk av narkotika: mottaglighet och exponering.

• Tonårstiden Under denna tid är vi som mest mottagliga. Man faller lätt för grupptrycket, och vill gärna testa nya saker.
• Nyfiken Hos en del leder nyfikenheten som svallar i en under tonårstiden till att man testar narkotika.
• Äventyrlig Vissa stillar sin äventyrlust genom att testa droger.
• Mer begåvad Många tror att den som är mindre begåvad är mer mottaglig för droger än andra, men studier har visat på motsatsen.
• Tidig tobaksdebut är av oerhört stor betydelse. Praktiskt taget ingen som inte tidigare rökt tobak börjar röka hasch.

• Idrottande ungdom Idrottande ungdomar är mer utsatta för exponering av droger. Detta är dock troligen en generationsfråga. Idrottstränare är i dag bättre utbildade i dessa frågor.
• Föräldrars alkoholvanor/missbruk Föräldrarna är barnens förebilder. Alkohol är den största inkörsporten till andra droger, och har föräldrarna en positiv syn på alkohol kan detta öka risken för att barnet så småningom börjar missbruka.
• Storstäder Ungdomar som växer upp i storstäder är mer exponerade för droger än de som växer upp i en mer lantlig miljö.
• Reklam Reklamen talar om för oss hur vi ska se ut och vara, krav som inte alla orkar med. Många tar då till droger för att fly undan verkligheten.
• Festfixare utsätter sig för större exponering än andra.
• Musikkultur Vissa musikkulturer är nära förknippade med droger, så som ravekulturen.

De så kallade tunga missbrukarna - personer som lever i kriminella kretsar, som ofta har sociala problem och blandar alkohol och andra droger - kommer mycket ofta från speciella miljöer. Fattigdom, missbruk hos föräldrarna, att inte ha vuxit upp hos de biologiska föräldrarna, att ha en pappa som inte bryr sig, utsatthet för oklara krav och inkonsekvetnt bestraffning, trångboddhet, trista uppväxtmiljöer och dåliga kamratrelationer är ytterst vanligt inom denna grupp.

Många testar droger, men få blir kvar i drogernas liv. Varför fortsätter de att leva ett liv bland könssjukdomar, smuts, varande sår, skräck och paranoior? Kanske är det så att självförstörelsen är ett huvudsyfte bakom det liv de tunga missbrukarna lever, och inte en bieffekt då de försöker uppnå något annat, till exempel eufori.
För många av missbrukarna är Svensson idealet. De vill vara så som de tror att alla andra är. Då de inte lyckas växer självföraktet, vilket frammanar det självdestruktiva beteendet.
Känslan av att vara annorlunda, att inte vara som andra, sämre, grundas ofta i barndomen.

Fördomarna om knarkare som hemlösa, arbetslösa, utslagna håller inte längre. Den nya tidens knarkare finns överallt omkring oss. Unga, välartade ungdomar från välbärgade hem röker hasch och marijuana eller testar esctasy och LSD med samma självklarhet som de röker och dricker alkohol.

I Expressen 17 februari 1997 kan man läsa om tre ungdomar från välbärgade hem i Sollentuna. De talar om lyxknarkare och offerknarkare, att lyxknarkarna är coola, har Lamborghini och kokain. De är rika och behöver inte göra inbrott eller prostituera sig. I sitt stilla sinne anar man att de fått denna bild från filmens värld. Hur ska denna rika coola missbrukare orka med att jobba och känna enorma stålar för att finansiera sitt missbruk då kokainet blir det viktigaste i tillvaron, då drogen tar överhanden? Då sömnsvårigheterna, matsmältningsrubbningarna och kraftlösheten knackar på dörren och objudna tränger sig på? Svaren på det finner man sällan i filmernas värld.

Många som missbrukar tror att de kan fortsätta leva ett ordinärt liv med familj och jobb, och ett tag går det alldeles utmärkt. Men slutligen spricker bubblan. Det funkar inte att komma påverkad till jobbet, det funkar inte att ta stora delar av lönen för att betala knarket, det funkar inte att smussla med missbruket inför familj, släkt och vänner, det funkar inte när knarket börjar styra ens liv.

Men sant är att knarket sprider sig i alla kretsar. Att de enda missbrukarna i vårt avlånga land inte är de utslagna som med trasiga, nerpissade kläder sover i trappuppgångar. Det kan vara din granne, din vän eller din släkting. Eller du.

|till nästa rubrik|
|till huvudsidan|